Jag kan berätta att när jag är fullständigt utmattad av veckor med nya jobb och föreläsningar och får sådana här meddelanden apropå ingenting så har jag väldigt lätt till (glädje)tårar:

”Hejhej! Jag kan berätta att din WS var den högsta betygsatta av alla våra WS! Snyggt!”

Jag tänker ofta på hur man nog kan ses av andra som erfaren och blasé, men ändå är man – liksom alla – bara ett litet nystan av nerver och oro som behöver vård och omtänksamhet.

Väldigt tacksam också för den här värdefulla ytan att skriva av mig på inför andra (ja det är ju ni som gör ytan värdefull), även om det blivit väldigt lite på svenska senaste tiden…