Tydligt exempel på oansvarig och lat fråga från en journalist: “Är du förvånad?”

En expert vill inte erkänna att de är förvånade. Och de är sällan det heller. De är experter just för att de alltid går runt och tänker på massor av eventualiteter.

Och om journalisten frågade om en viktig händelse har de nu förflyttat läsarens fokus från händelsen till experten.

Det är också ett exempel på en stängd fråga (ja eller nej), vilket inte uppmuntrar till ett uns av reflektion.

Och när experten sedan svarar att de inte är förvånade har ämnets allvarlighetsgrad genast tonats ner, för då var det tydligen inte något att förvånas över.

Frågan bör snarare vara: “Hur allvarligt är detta?”

Om man nödvändigtvis måste prata om en utomstående persons förvåningsgrad, definiera första vad det är som man är, eller inte är, förvånad över. Och gå på djupet med det.