Spaning från arbetslivet: Nästan ingen använder whiteboards för att tänka längre. Pennorna i alla konferensrum är alltid uttorkade eller så finns det inga. Ofta sitter i stället någon med ett dokument öppet på en dator kopplad till projektorn och så skrivs det rakt in i det.

Så otroligt många delar av hjärnan och kroppen som aldrig aktiveras.

Det är både sorgligt och ineffektivt, tycker jag. Folk minns sämre… och många idéer får aldrig en chans att vakna till liv. Svart text på vit bakgrund i samma typsnitt, sida upp och sida ner, håller alla i hypnos.

Färdiga mallar. Färdiga bildbibliotek. Färdiga moduler i de digitala designverktygen.

Jag tror vi är inne i en genomsnitts-era där ingen egentligen provar något nytt. Det symboliseras träffsäkert av ”AI” som alla tror skapar nya saker men i stället skapar ofantliga mängder genomsnittliga ”samma sak” av allt gammalt material det ”tränas” på, bara mycket snabbare. Mängden och hastigheten misstas för innovation när det egentligen bromsar in allt nyskapande. Och bibehåller eller förstärker förlegade synsätt.

/med hälsningar från en whiteboard-användare som har börjat ha med sig egna whiteboard-pennor i väskan