Det finns få saker jag månar så mycket om som barns rättigheter. När jag började skriva om förslaget till sänkt straffbarhetsålder visste jag att många vara kritiska. Men att i princip alla remissinstanser inom det brottsförebyggande området ställer sig frågande till vad regeringen grundar sina beslut på är spektakulärt.

Och dubbelt uppseendeväckande är det att regeringen helt enkelt inte lyssnar på alla de experter som jobbar varje dag med de här frågorna. Att de inte lyssnar till forskningen. Att de, när remissinstanserna motsätter sig en sänkning till 14 års ålder, väljer att sänka till 13.

Att det får passera.

Vi har haft en straffbarhetsålder på 15 år i etthundrasextiofyra år. Sedan 1864.

Om mindre än ett halvår vill regeringen sänka den åldern. Åldern som människorättsorganisationer, socialarbetare och forskare i decennier förklarat borde höjas. Och den sänks i strid med barnkonventionen, som vi antog som lag 2020.

Och utöver bristen på barnkonsekvensanalys förklarar flera tunga remissinstanser också brister i tillämplighet. Alltså: det går inte att göra som regeringen tror. Säger Brå. Säger Brottsofferjouren. Säger Domstolsverket. Säger Ekobrottsmyndigheten. Säger JO. Säger Åklagarmyndigheten. Och så vidare.

Det här borde vara en större nyhet, och förtjänar mycket mer utrymme än en handfull debattartiklar. Under tiden diskuterar kriminalvården om gosedjur ska tillåtas på fängelserna (spoiler: det ska de). I sommar händer det.

https://axbom.se/faktaresistent-regering/

–

Hjälp mig gärna sprida min artikel. Skriv och ring till politiker. Låt dem veta att det här inte får vara okej. Om du vill återpublicera hela eller delar av min artikel i din egen publikation är du mer än välkommen.